"Sluta upp med att röra er!"  uppmanade Hermione dem. " Jag vet vad det här är - det är Djävulens Snara!"

" Å, jag är så glad att vi vet vad den heter, det är till stor hjälp" muttrade Ron ilsket och lutade sig bakåt för att försöka hindra växten från att vira sig om halsen på honom.

" Håll mun, jag försöker komma ihåg hur man dödar den!" sade Hermione

" Ja, skynda dig då, för jag kan inte andas! flämtade Harry och brottades med den där den snodde sig runt bröstet på honom.

" Djävulens Snara, Djävulens Snara ... Vad var det proffesor Sprout sa? ... Den tycker om mörker och fukt ..."

" Tänd en eld då!" sade Harry med kvävd röst.

"Ja, naturligtvis, men det finnns ingen ved!" ropade Hermione och vred sina händer.

" HAR DU BLIVIT TOKIG?" vrålade Ron. " ÄR DU EN HÄXA ELLER INTE?"

"Å, javisst ja!" sade Hermione och slet fram sitt trollspö, mumlade någonting ocg skickade iväg en stråle mot växten av samma blåklocksflammor som hon hade använt mot Snape. Efter bara några sekunder kände de båda pojkarna hur den lossade sitt grepp då den kröp ihop undan från ljuset och värmen. Slingrande och piskande löste den upp sig från deras kroppar så de kunde slita sig fria.

" Vilken tur att du lyssnat uppmärksamt på lektionerna i Örtlära, Hermione", sade Harry då han kom fram till henne vid väggen medan han torkade svetten ur ansiktet.

"Visst", sade Ron " och tur att inte Harry tappar huvudet vid kristillfällen - ' det finns ingen ved' , nej vet du vad".


Vart långt, men tyckte att det var bästa att ta med allt.